Jag som såg framför mig min 25-årsdag på savannen i Afrika och ett ordentligt examensfirande. Nu blir det ingen resa med exjobbet såklart, inte på länge iallafall, och framläggningen lär ske på Zoom. Vilket antiklimax på studietiden va! Jag och Amanda är ändå tacksamma att kunna fortsätta med arbetet ganska som vanligt. Vi kommer åt kameran på Kolmården från våra datorer och kan koda och skriva rapport från vartsom. Driftsättningen på Kolmården blir lite uppskjuten i och med att flera är inblandade på den fronten, men förhoppningsvis blir det av under sommaren.
Vissa dagar har jag känt mig väldigt trött och jag kan tänka mig på att det beror på alla nyheter och tankar som behöver processas. Samtidigt som allt det jobbiga så har jag ett par väldigt betydelsefulla veckor bakom mig. Min bästa vän har fått en bebis och jag har signerat både ett kontrakt för anställning och ett för att bli sambo med min pojkvän (♡!!). Det är verkligen en konstig känsla att sväva på moln av glädje samtidigt som att vara less på tillvaron. Och vad konstigt att jag i efterhand kan sammanfatta veckorna med bara vilka positiva saker de resulterade i, när det i många stunder var orofyllt. Värt att ha i åtankte för den som läser i efterhand. Ta hand om er!
