Jag skulle kunna smyga in till tentasalen utan att så många märker, göra min grej och vänta någon vecka på att snittet (möjligen) återgår. För tänk om någon skulle hojta till att ohh SARA skriver omtenta? Lite pinsamt att jag tänker att någon ens skulle bry sig.
Såklart ska det inte tassas runt, men erkänner att tanken på att åtminstone vara liite diskret slog mig. Har funderat förut på hur det skulle kännas första gången jag inte fick en femma. Det har liksom varit lite min grej att jag presterar bra på tentor och då är det lätt att få för sig att det finns förväntningar. Men så med facit i hand: jag blev mest bara glad att jag faktiskt klarade tentan – det var en sån där besvärlig en. Tror dock att under andra omständigheter hade jag tagit det på ett helt annat sätt, om just det här kursen hade spelat större roll. Nu har jag redan mitt antagningsbesked till utlandsåret och det var ett helt år sedan betygen hade någon betydelse för just det. Så något annat måste ha motiverat mig sen dess.
Jag får ofta höra att betygen inte spelar någon roll på högskolan. Spelar roll för vem kan jag undra? Som att jag pluggar bara för en framtida arbetsgivares skull. Att satsa på en kurs kan ha samma spänning för mig som när jag var 12 år, spelade Runescape och gav mig ut på Dragon Slayer Quest. Vetskapen om att jag behöver skaffa mig rätt färdigheter (lära mig metoden för att beräkna integraler), samla material (anteckningar, sammanfattningar) och skapa mig en strategi (förbereda och planera pluggtillfällena). Slutligen gäller det att hålla fokus när Elvarg (tentan) ska besegras. Det är inte så att man bara råkar ha turen att gå förbi draken, ha rätt items med sig och klarar uppdraget. Inte för mig iallafall.
Med den, en aning metaforiska, inställning som jag försökte beskriva ovan har jag ett rätt bra skydd mot nedvärderande tankar. Det är liksom inte MIN PERSON som är oduglig för att jag inte skrev tillräckligt många poäng. Däremot kan min strategi ifrågasättas då den inkluderade en långresa till Bali och en sväng till Paris. Att mitt fokus inte låg på färdigheter inom sorteringsalgoritmer utan att umgås med han som jag blivit så kär i. Då känner jag istället direkt att ahaa det var något i min plan som inte riktigt höll hela vägen. Kan det ha varit att jag hade så dålig koll på mina anteckningar att jag aldrig orkade leta reda på saker och ting? Och visst hade jag nog behövt lägga mer tid på lektionsuppgifterna, blev inte så många gjorda alls faktiskt. Jag ifrågasätter mitt engagemang, snarare än mina egenskaper.
