Sista dagen på sommarjobbet

XXXX rader kod och så var sommarjobbet över.

Tänkte mig att det skulle bli så fridfullt och cykla hem från kontoret, hämta min resväska hemma och åka ner till tågstationen i lugn och ro.
Så blev det icke. Jag får höra om en bilolycka i närheten och tankarna snurrar i rädslan om att det är en vän. Min mobil väljer att lägga av och väskan är inte klar. I huset spelas hög musik inför mammas kräftskiva. Vet inte riktigt hur jag ska ta mig till stationen. Försenat tåg, andas ut. Kliver på och andas ut igen.

Nu när den lilla flickan som konstant ville peta på min dator har klivit av kan jag samla tankarna kring jobbet.

De sista veckorna har jag fått lära mig mer om servrar, databaser och detta med att produktionssätta sitt projekt. Typiskt sådana ämnen som har känts främmande och lite kluriga för mig. Nu har jag en aning bättre inblick vilket känns kul! Jag lär inte bli någon serverspecialist men tänker att det är skönt att ha lite grundläggande koll för att kunna jobba som en fullstack-utvecklare. Databaser däremot är jag taggad på att lära mig mer om. Har lite tidigare kunskaper från några projekt i plugget och förra årets sommarjobb men inte förrän nu i sommar har jag jobbat med det ordentligt. Mycket av sommarens projekt gick ut på att klura ut en dynamisk och bra databasdesign. Så tillfredställande känsla när det gick ihop sig! En massa idéer till egna projekt där jag kan använda vad jag lärt mig ploppar upp. Men så var tåget framme. Hörs!

30 days to takeoff


She’s got her ticket

I think she gonna use it

I think she going to fly away

Om en månad har jag sovit en första natt i mitt nya hem i Kalifornien. I ett hem där jag förhoppningsvis kommer att trivas i 10 månader. Om bara EN ynka månad. Ser framför mig hur jag kommer dumpa väskan på golvet, sätta mig på sängen och bara stirra rakt ut. Sen efter en timme eller så kommer jag eventuellt att förstå att det faktiskt är på riktigt alltihopa.

Har nog fått frågor och berättat om mina utbytesstudier så många gånger att det knappt längre känns som att det är mig själv jag pratar om. Kanske för att jag ofta är så angelägen om att byta fokus från att det är just Stanford att jag själv distanserat mig från faktum. Jag brukar istället babbla på om alla förberedelser som jag måste fixa, gärna sådant som låter krångligt för att kompensera lite. Så kanske att jag har lyckats neutralisera det hela lite, vad nu det skulle vara bra för, men framförallt verkar det ha lett till att min hjärna tror att hela den här grejen går ut på förberedelser. Mission to myself: från och med nu ska jag tillåta mig själv att bara vara brutalt taggad.  

 

Kalifornien vintern 2014/2015

And she’ll fly, fly, fly…

Ish så läskigt.


En blogg. Ish så läskigt.

Ett bloggnamn med hög risk för feltolkningar. Nojighet deluxe.

Perfekt, då kör vi.

_

Det finns mycket som jag är bra på. Mestadels saker som jag kan göra lite för mig själv, som att plugga, teckna/pyssla, programmera, skapa. Däremot har jag aldrig känt mig som någon energisprudlande underhållare. Jag kände därför först, att hur kul skulle det kunna bli på en blogg där jag ska bjussa på mig själv?

Samtidigt känner jag ett behov och en lust kring tanken att dela med mig av mina tankar och de små projekt som jag ständigt drar igång. Och tänka sig, jag behöver ju faktiskt inte anpassa innehållet så att det ska passa allt och alla. En stor insikt för en driven tjej.

Det blir inga hauls eller bilder på innehåll från shoppingkassar, inga sminkvideos eller särskilt mycket drama.

Det här blir nördigt och reflekterande. Jag verkligen älskar att tipsa om saker, väcka engagemang och intresse. Vilken DRÖM det hade varit att inspirera någon till att påbörja ett eget programmeringsprojekt, se utvecklingen och hur dennes självförtroendet skjuter i taket. Eller kunna dela med mig av mina pluggtips och att det skulle göra en skillnad för någon. Låt oss också diskutera prestationsångest, motgångar och allt vad som dyker upp på vägen.